Vi har fått chansen att prata lite närmare med Arwa Josefsson, en av Trivius erfarna kursledare. Arwa har ett intressant perspektiv på ett hållbart allmänmedicinskt arbetssätt utifrån hennes specialiseringar och erfarenheter inom både psykiatri, psykologi och allmänmedicin. Vi passade på att fråga kring bakgrund, intressen, synsätt på allmänmedicin och viktiga saker för ett hållbart arbetssätt.

Namn: Arwa Josefsson
Född: 1985
Bor: Stockholm
Specialitet: Allmänmedicin och psykiatri samt leg.psykoterapeut.
Läser: ”Populärvetenskapens poetik och retorik” av Henrik Brändén.

En utmärkt guide till den som vill skriva facklitteratur.                                                                                                                                                                                                                               

Vad är det som kännetecknar det allmänmedicinska arbetssättet enligt dig?
”Det handlar mer om vilken patient som har sjukdomen än vilken sjukdom patienten har”. Visdomsordet kommer från läkekonstens fader, Hippokrates (460 f.kr). Citatet är enligt mig en viktig bas i det allmänmedicinska arbetssättet där vi förutom en bred förståelse av det medicinska spektrumet också behöver förstå människan och särskilt hur hon reagerar i svåra situationer, som vid sjukdom och illabefinnande.
När vi står nära människor som har det svårt innebär det även utmaningar för oss. Därför behöver vi göra oss nyfikna på oss själva. Hur reagerar jag i utmanande situationer? Både vid svåra medicinska beslut men också i tillfällen när patientens åsikter går på tvärs med vår medicinska bedömning. Vad händer i mig då? Och vad gör jag då? När vi övar oss i att bli medvetna om hur vi själva jobbar så ökar det våra möjligheter att göra medvetna val. Det kommer dagligen till hands i en allmänläkares vardag men framförallt när vi står inför de situationer och patienter som utmanar oss allra mest.

Du föreläser om biopsykosocial kartläggning som ett verktyg att möta patienten, vad går det ut på i korthet?
Om man vill nå fram till en full förståelse av en individ med ett illabefinnande behöver man beakta tre huvudfaktorer som samspelar med varandra. Förutom biologiska aspekter av en sjukdom är det lika viktigt att förstå de psykologiska och sociala faktorer som inverkar på sjukdomens uppkomst och fortsatta förlopp. Att göra en biopsykosocial kartläggning är ett ramverk som hjälper klinikern att förstå: Vad är det egentliga problemet? Vad består det av och vad vidmakthåller det? Då får man också en klarare bild av vad patienten kan bli hjälpt av, i syfte att öka hennes upplevda hälsa.

Om du skulle summera ett hållbart allmänmedicinskt arbetssätt i fem punkter, vilka skulle det vara?
1) Klinikerns medvetenhet om sitt nuvarande sätt att hantera utmaningar på.
2) Klinikerns medvetenhet om det arbetssätt hen vill uppnå.
3) Träna stressreglerande färdigheter för att undgå onödigt energiläckage under dagen.
4) Att öva sunt självhävdande.
5) Variation.

Som avslutning, vad är det som gör att du tycker om att arbeta med utbildning?
Först och främst är jag nyfiken på att träffa kollegor och varje ny kurs innebär nya deltagare som delar med sig av tankar och erfarenheter från sin kliniska vardag. Jag intresserar mig också för psykologi och tycker att det är stimulerande att försöka paketera om psykologiska teorier till tillämpbara färdigheter som passar läkare, och som hjälper dem att utforma ett arbetsätt som är hållbart över tid. Under mina kurser vill jag att deltagarna ska förvärva kunskap som de kan börja omsätta direkt och bära med sig i sitt fortsatta kliniska arbete.